February 13, 2013 at 13:34 · Filed under Min vardag
Jag har det kanske skitbra, eller så har jag det som alla andra småbarnsföräldrar. Eller varför inte rent ut sagt ett helvete.
Vem har sagt att det är lätt att ha barn, och jag beundrar alla er mammor eller pappor som är ensamstående. Men jag hoppas ni har den hjälp från andra som man kan behöva ibland och som kallas för avlastning.
Men det är inte alla som har det, eller får det.
Vega är oftast en väldigt glad tjej på snart 1,5 år. För att bara vara 1,5 år är hon väldigt tidig med mycket. Redan när hon var 4 månader började hon krypa, och hon gick när hon var 7 månader. Hon beter sig mer som en 3 åring här hemma och vissa sidor hos henne har skrämt mig många gånger och även gjort att man behandlat henne som ett äldre barn än vad hon är. Hon ger upp för lätt när det inte går som hon vill, hon har kort stubin och hennes humör skall vi inte prata om, hon är med andra ord en bestämd liten dam. Och det sägs att hon ärvt allt detta efter mig. Och då är det inte så lätt om båda tappar tålamodet för fort.
Just nu finns det ingen dagisplats ledig för Vega i närheten av där vi bor, vilket har lett till att jag får gå hemma med henne och den enda inkomsten jag får är 3000 kronor som barnomsorgen ligger på. Detta leder till att vi inte alltid har det så gott ställt här hemma, men vi kämpar på. Finns inte så mycket annat att göra.
Men det är inte det som gör mig mest ledsen. Jag hade önskat att Vega fick den stimulansen hon skulle behöva, och som de flesta barn behöver i hennes ålder. Att få leka av sig, träffa vänner, komma ut mer, få äta utan att behöva titta på filmklipp, sova middag utan massa gnäll varje gång. Och sen få komma hem och vara nöjd!
Torsdagar är hennes favoritdag just nu. Det är den enda dagen vi gör något för henne, det är den enda dagen öppna förskolan har öppet för hennes ålder och som passar för hennes sovrutiner dagtid.
Resten av veckan är det mest lek i hemmet, ibland med den enda vännen hon har eller så blir det mycket Nicke Nyfiken som är hennes favorit. Rita, spela på min iphone är två andra favoriter. Men hon har svårt för att sätta sig själv på golvet och leka ensam.
Och eftersom vi bor så trångt som vi gör så har inte Vega tillgång till ett eget rum där jag hade kunnat göra ett roligt lekrum för henne som hon kunde trivas i och faktiskt tycka om att vara i.
Hon har sina leksaker i vardagsrummet, men eftersom det är så trångt så har vi valt att begränsa leksakerna för henne. Vi har nämligen även min mans kontor och tvättstuga i detta lilla vardagsrummet.
Min högsta önskan just nu är att få in Vega på ett dagis, få ett jobb, om det så bara är en halvtidstjänst så vill jag bara komma hemifrån. Jag och Vega skulle verkligen behöva komma komma hemifrån båda två.
Hade vi haft våra släktingar i samma stad så hade vi kunnat få lite avlastning, men inte ens det har vi. Man skickar ju gärna inte sin ettåring på ett tåg för att få besöka släktingarna i Skåne, eller sätter henne på ett flyg mot Stockholm för att besöka resten av släkten.
Vi har sen den dagen Vega föddes pratat om att flytta ner till Skåne för att få lite hjälp och avlastning och framför allt för att hon och vi andra skall få umgås med våra släktingar. Men vi lyckas aldrig och det gör ont.
Nu tänker säkert många av er “Jamen åk och hälsa på dom då”. Det är inte bara att åka eftersom min man driver egen firma och allt handlar om att planera. De äldre barnen här hemma går i skolan och det är inte alla gånger de vill följa med ner utan stannar hellre hemma för att umgås med sina vänner. Sen skall det ju även passa för släktingarna att man kommer ner en hel familj på sex personer och stanna i 3-4 dagar. Så ja, det är inte “bara att”.
Vissa dagar dagdrömmer jag om hur min moster kommer och knackar på och frågar om hon får lov att ta med Vega på en promenad så jag kan få vila någon timme, och ibland dagdrömmer jag om hur Vega sparkar iväg med sin Bobby Car till “mo-mo” (mormor). Eller”fa-fa” (farfar).
Jag har själv växt upp med att lätt kunna gå hem till min mormor, mina mostrar och min morfar hur jag ville som barn och jag vill inget annat än att även Vega också skall få ha den tillgången. Nu har ju Vega tyvärr ingen riktig mormor och hennes morfar har hon bara träffat en enda gång. Men jag vet att min moster, min mormor, mina kusiner skulle göra allt för lilla Vega.
Men vi får se hur allt blir, för just nu känns inte 2013 som mitt år. Det har iallafall inte börjat bra…
Just nu är jag bara så nere och vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över mig och skita i ALLT! Jag orkar inget längre, glädjen är borta, känner mig som en dålig mamma till Vega och gråten kommer allt för ofta.
Ja, detta är väl sanningen just nu. Och som jag skrev innan så beundrar jag er som orkar hålla huvudet högt. Glöm aldrig att tacka era nära och kära för all hjälp ni får bara! För mig är den guld värd!!!
Det finns ingen lust längre… Bloggen ligger på is, men jag funderar inte på att lägga ner den. Den betyder för mycket för att bara läggas ner.
Det har hänt en hel del sen sist jag gjorde ett inlägg och jag tänkte att jag skulle försöka få med lite i en kort historia…
Julen firade vi nere i Malmö hos min moster med familj och den var verkligen lyckad. Precis en sån jul jag vill att Vega skall få växa upp med. Tomte, julmat, spel, klappar, snö och goda människor. Vega fick många fina julklappar som kläder, tält, leksakssulky, docka, Lala (Teletubbies), böcker, Teletubbieshus, pengar, leksaksservis, badleksaker, gosedjur, filmer och paraply.
Själv fick jag en spa-behandling tillsammans med min moster av min man, pengar av släktingar, PS3 av min man med MASSA spel, kläder, macaronset, mjukistofflor och en hotellövernattning på Hilton, 2 nätter tillsammans med min man under julhelgen av moster med familj.
När vi kom hem blev Vega jättesjuk och spydde i ca 2 dagar och sket i ca 6 dagar, några dagar senare åkte resten av familjen på viruset. Men nu är vi alla friska.
Nyår firade vi tillsammans med våra vänner Malin och Magnus. Och Vega fick leka med River. Det var en gos tre rätters meny som serverades och kvällen slutade med att jag slocknade runt 3.
På min födelsedag den 2 januari fick jag frukost på sängen av familjen och dagen kändes inte annorlunda… Nu är man helt plötsligt 34 år, men känner mig fortfarande som 24.
År 2013 har bestått av husletande i Malmö, en bil som åkt på skroten, en ny bil som blir hämtad idag, en Vega som älskar att gå till ÖF och leka med de andra barnen, lära sig nya ord, titta på nya favoriten, Nicke Nyfiken och rita.
Vega har även gått över till storlek 86 och älskar att klättra på möbler, springa i soffa och få fredagsmys.
Pga letande efter ett hus har jag ingen ork att ta hand om något. Dock har jag börjat sortera lite och många av Vegas gamla kläder och leksaker har åkt ut på försäljning. Allt för att minska på packandet när det väl kommer ett hus som passar oss.
Mina stora tjejer har även varit i Malmö och tittat på skolor dom kan tänka sig gå på nu under gymnasietiden och nu är det snart dags för att välja… Så spännande.
Jag har även gått ner ca 6 kg, men på vad vet jag inte… Dom bara försvann. Men jag letar hysteriskt efter en crosstrainer så jag kan bli av med resterande kilo. Vill kunna visa mig i sommar utan att skämmas.
Vega skulle egentligen ha börjat dagis/förskola den 2 januari. Men det finns inga lediga platser här i Uddevalla. Står i kö fortfarande med ca 3-4 barn före oss. Så drygt! Detta leder till att jag inte kan söka jobb… Och eftersom min man driver eget företag så är det inte alls lika lätt för honom att vara hemma med Vega.
Men men… I början på året kändes allt så jobbigt, men nu tror jag att vi är på väg upp!
I onsdags när vi satt och pratade om julklappar vid matbordet så hade vi bestämt förra julen att inte köpa några julklappar detta året, utan istället åka på semester sommaren 2013.
Men eftersom vi skall till min moster och fira jul så vill vi ju inte sitta julklappslösa… haha. Och då kom jag på den briljanta idén att vi skippar födelsedagspresenterna istället och firar oss alla i oktober när min man (som är sist att firas här hemma) fyller år. Dessutom flyttar vi till sommaren (förhoppningsvis) och då blir det lite väl mycket med både flytt och resa.
Alla gick med på det (förutom sonen) så jag satte mig under kvällen och tittade på lite resor. Hittade ett hotell i Beldibi som ligger i Turkiet som inte såg ut som alla andra ställen. Och när jag visade upp det för min man så bokade vi det direkt.
En vecka fick det bli på 4 + stjärninga hotellet Akka Antedon. Och oktober passade bra, dagen innan mannen fyller år och lagom varmt för Vega, plus All-inclusive. Bättre kan det ju inte bli!
I fredags åkte vi ner till Malmö och hälsade på Vegas faddrar (min mostermed familj), men inte bara för att hälsa på utan även för att vi skulle titta på ett hus under lördagen.
Jag hade sett fram emot huset riktigt mycket, men när vi väl klev in i denna lyxkåken så kände jag att det inte var “mitt” hus. Det kändes helt enkelt inte rätt.
Jag är faktiskt besviken att jag inte kände mig hemma, för ett sånt hus kommer vi aldrig få. Ja, om vi inte blir miljonärer.
Men men… Det är inget att deppa över. Vår tid kommer.
På vägen hem fick Vega hög feber och blev jätte förkyld. Det är aldrig roligt att åka så långt med sjuka barn. Och absolut inte när man måste svänga av akut på en rasta plats och byta blöja och ge alvedon inne på en äcklig kall toalett som bara stinker urin och känns smutsig.
Men hon sov hela vägen från Helsingborg till Göteborg, och sista timmen var hon någorlunda pigg.
Idag har hon inte varit sig själv. Hög feber, seg och snorig. Nästan sovit hela dagen på mig och Ulf. Hoppas hon blir frisk snart. Man vill inte se sitt barn så sjuk.
Idag släppte Eloge Magazin sitt andra nummer och på sidan 12 och 13 kan ni läsa om mig, mitt hat till Vega som uppstod på BB. Idag älskar jag henne över allt annat, finns inget finare!
Klicka på bilden för att komma till tidningen, och sen sidan 12-13.
Det händer ibland att man åker ut på småturer med bilen och kommer på att man måste in i någon butik eller affär. Och eftersom vår Teutonia (som jag älskar) är lite klumpig så har vi funderat på att köpa en sulky att ha i bilen och lätt kunna ta ut om man skulle behöva. Och eftersom jag är väldigt kort och min man väldigt lång så behöver vi en vagn som man lätt kan justera handtaget på.
Och nu har jag äntligen hittat en som jag tänkte beställa. Finns även i andra färger, men svart är lättare att kombinera åkpåse, sittdyna och filt till.
Joolyroom har den till ett billigt pris, och jag tänkte även beställa en ny åkpåse till vår Teutonia. En med lammull i, så hon håller sig riktigt varm i vinter. Den vi hade förra året hittar jag inte, dessutom är den grå och passar inte så bra till brun som vår vagn är.
Idag var Tv4 Väst här och intervjuade mig efter att de hört mig på radion. Glömde dock fråga när det kommer sändas… Aja, då får jag en anledning att titta på nyheterna några dagar framöver.
Dock kändes det inte lika bra som när jag satt i radion för under inspelningen så fick Alice värsta hostattacken och så väckte hon Vega som bara hade fått 20 minuters sömn. Så hon vaknade och var lite grinig. Jag hade med andra ord inte lika lätt att koncentrera mig vilket var synd, för det var en mycket trevlig reporter.
Men men, nu är det gjort och jag kan bocka av ännu en grej från min To-Do lista.
Imorgon är en väldigt speciell dag, Vega blir 1 år! Och jag har precis dukat fram lite och hängt upp lite ballonger. Allt för att det skall kännas lite extra speciellt för henne imorgon när hon vaknar.
Så nu skall jag krypa ner i sängen och tänka tillbaka på dagen då jag fick mitt lilla mirakel…
P4 Morgon bjöd in mig som gäst för några dagar sen och idag kl 07.00 satt jag där i deras studio tillsammans med Peter och Jimmie. Det var inte alls så läskigt som jag hade tänkt mig att prata i radion.
Så nu kan jag bocka av att få vara radiopratare från min To-Do lista.
För er som vill lyssna på lite från radioprogrammet som sändes i morse så finns det HÄR och HÄR. Bara att klicka in och lyssna…
Idag har solen tittat fram och det har varit riktigt varm i solen. Passade på att städa lite i trädgården och plantera lite nya blommor. Så klart fick Vega vara med trots att hon inte var till någon större hjälp. Men hon fick vattna blommorna och plocka lite ogräs mellan plattorna.
Har även skrubbat altanen efter intorkade blomblad… Så nu är det fint till helgen.
Nu tänkte jag att vi skulle slänga i oss en snabb lunch och titta på Saltkråkan. Sen skall både jag och Vega ta oss ett bad, man blir väldigt smutsig efter att man röjt i trädgården.
Jag Martina, 33 år; gift med Uffe och vi bor tillsammans i Uddevalla. Har en förkärlek till Latte Maccihato och älskar min Canon Eos 40D. Mamma till lilla Vega och styvmamma åt 17 åriga August och tvillingarna Esther och Sigrid på 15. Bloggar om min vardag, livet som mamma och lite annat som faller in.
Välkommen!
Bild lånad från P4 Väst
