Sommaren kom och jag va verkligen den perfekta styvmamman. Gick upp tidigt på morgonen för att sätta upp håret på flickorna (tvillingar), laga kaffe till min sambo och fixa hemmet. Allt rullade på och den 6 juli tog han med mig ut på en romantisk middag. När vi hade ätit klart fick jag bindel för ögonen och hoppade in i en taxi som va förbeställd. Jag visste inte vart vi va på väg eller vad som va så viktigt att jag inte skulle få se. Men när han tog av bindeln för mina ögon så såg jag det igen! En svit, och denna gången befann jag mig i bröllopssviten längst upp på Hotel Carlia. Det stod champagne och jordgubbar på bordet och jag började fundera på vad det va vi skulle fira. Men jag älskade hans små överraskningar, så jag bara njöt. Det fanns två stora fåtöljer som vände ut mot ett stort panoramafönster och vi satt där mätta och belåtna och smuttade på champagnen.

Det va då det hände… Han friade! Han satte sig på knä precis som jag alltid drömt om och frågade om jag ville gifta mig med honom och öppnade en söt liten svart ask. Och i asken låg en guldring med 3 diamanter. Jag fick gråten i halsen och det var nätt och jämt jag fick fram ett “JA”. Efter bara fyra månader friade han och jag va nu världens lyckligaste festmö. Han va glad över att jag hade tackat ja och skickade massa sms till sina vänner om att det skulle bli ett bröllop året där efter. Denna dagen är ännu en av dom dagar jag aldrig kommer att glömma. Vi somnade in i varandras famn som fästman och fästmö.

Vintern kom och jag började planering inför vårt bröllop. Han jobbade och slet som ett djur för att jag skulle få det perfekta bröllopet. Och vi hade lovat varandra att vi aldrig skulle ta ett lån för att få bli man och hustru. Jag satt långt ut på nätterna och fixade inbjudningskort, bordsplacering, långa listor på “måste fixas” och knep & knåpade på ett häfte som alla skulle få bredvid sin tallrik. Vi åkte ner till Malmö och mött upp min bästa vän (hon som jag egentligen skulle parat ihop min blivande man med) som skulle bli min brudtärna. Vi gick in och ut i olika brudklädesbutiker. Men det fanns inget som lockade mig. Men så kom vi till slut in i en butik där det hängde massor av klänningar i alla olika modeller. Jag visste att det skulle bli tufft att hitta en åt mig eftersom jag är så kort (153 cm). Men dom som jobbade där va riktigt duktiga och berättade att jag skulle bli tvungen att köpa min klänning eftersom dom inte lägger upp sina klänningar så mycket. Så jag bad att få titta på klänningarna som dom hade inne i min storlek. Det blev den första klänningen jag provade. Vi betalade ett förskott och jag skulle få komma tillbaka till våren för att ta mått på mig. När vi ändå befann oss ner i Skåne åkte vi ner till Ystad där jag bott för att kolla in ett ställe som jag hade hittat på intenet. Jag ville ha ett bröllop på stranden och att även festen skulle hållas där. Saltsjöbaden i Ysta var det perfekta stället och dom skulle sköta allt. Vi mailade dom bilder på hur vi ville ha vår bröllopstårta och dom mailade oss menyer som vi skulle bestämma oss för vilken vi ville ha. Samtidigt som det va stressigt så va det jätte spännande att få ordna sitt eget bröllop. Barnen va lika spända över att få vara tärnor och brudnäbb och vi tränade på hur vi skulle gå fram till vigselförättaren. Dom förstod att vi skulle bli en “riktig” familj. Vi skulle heta Michal i efternamn allihopa vilket skulle betyda både för mig och för dom att vi va en familj på riktigt.

Så kom den stora dagen, mitt – vårt bröllop!

Det hade varit dåligt väder i flera dagar, men just den 9 juli kom sommarvärmen. Jag var inte ett dugg nervös bara överlycklig. Alla våra vänner och släktingar skulle komma och fira vårt stora dag tillsammans med oss.

Dagen gick som vi hade planerat in i minsta detalj och vi såg ut som Hollywood stjärnor. Jag höll mitt tal som jag hade suttit med i flera veckor. Och jag var så stolt att jag vågade, trotts att flera av hans vänner var där som jag aldrig hade träffat. Han systers tal va verkligen vackert och jag kände mig välkommen in i hans familj.

Valsen dansade vi trotts att vi inte hade övat. Men det var ju meningslöst att öva på det när jag snurrades runt i hans famn som ett litet barn. Vi fick en underbar dag tillsammans och jag kommer aldrig glömma den. Jag fick bröllopet som jag så länge drömt om, det va verkligen perfekt!

Fick ihop lite slantar så vi kunde ta oss till Turkiet dagen efter, vår smekmånad (vecka). Och vi hade våra fina t-shirts på oss och fick många blickar och gratulationer… Haha.

Det var en varm vecka i Turkiet, nästan för varm. Och massa äckliga skrikiga tyska ungar som trodde att dom ägde hela poolen. Men vi förtjänade denna resa efter allt slit med bröllopsplanering.

Och nu sitter jag här och är lyckligt gift sen 4 år tillbaka. Bättre än så här kunde inte vår historia börja. Hur den kommer att sluta vet ingen, men jag hoppas på många fina stunder med min älskling. Han gör mig verkligen lycklig. Visst har vi haft våra upp och ner-gångar, men så är livet. Man måste bara våga tro och lita på varandra, det är nog det viktigaste. Och till er som tycker att vi gifter oss för tidigt så säger vi bara NEEEEEEEEEEEEEJ, vi gjorde helt rätt!