För er som missade Du är min man – del 1 kan klicka >HÄR<.

Men nu fortsätter min historia iallafall…

_________________________________________________________________________

Han stod där på perongen och väntade på oss som han hade lovat och det började bubbla av lycka innombords i min lilla kropp. Samtidigt var jag nervös som bara den för jag visste att jag skulle få träffa hans barn redan. Vi gick längst en lång stig och det var vår ute, men träden hade inte blivit så där riktigt gröna än. Det var väldigt romantiskt och jag var så lycklig och kände mig väldigt vuxen.

Vi hade hämtat hans son hos en kompis och som nu satt på sin pappas axlar och var lite smått blyg inför mig. Så när vi kom hem till barnens moster vilket jag tyckte va väldigt jobbigt eftersom det var barnens mammas syster. Jag var helt säker på att hon inte skulle acceptera mig. Men så fel jag hade, hon stod där med öppen famn när vi kom in. Barnen började leka med Bella och hon var lika lycklig som jag över den nya familjen som vi skulle få. På vägen hem gick vi förbi huset som skulle bli vårt och när vi steg in kände jag direkt att här skulle jag trivas. Barnen sprang runt och bestämde vilket rum de skulle ha. Själv försökte jag se hur jag ville renovera vårt nya hem och jag drömde mig bort där ett tag, hur den perfekta familjen skulle bo.

Vi låg i sängen en kväll och började prata om framtiden och han frågade om jag någon gång i mitt liv skulle vilja gifta mig och vi småpratade om hur vi ville ha vårt bröllop “om” vi någon gång i framtiden skulle gifta oss. Det var då vi bestämde oss för att flytta ihop. Jag bokade en tågbiljett hem till Malmö och berättade nyheten för min släkt att jag skulle ta mitt pick och pack och flytta till Uddevalla. Vad hade jag att förlora? Man måste våga här i livet och jag kunde inte sumpa ett sånt underbart liv.

Efter en vecka hemma i Malmö med all packning kom Han och hämtade mig. Självklart ville mina släktingar se honom innan jag blev bortrövad. Så min kära mormor hade dukat upp en enkel påsklunch. Och där satt ALLA och studerade min blivande man och frågade ut honom en massa. Stackarn, men han klarade det alldeles utmärkt. Det räckte med att han visade upp sina luffarprickar så var han en i “gänget”.

Alla mina flyttlådor slängdes in i den nya lyan och jag ville så gärna stanna kvar i det nya huset. Ville få ordning på vårt nya hem, få det hemtrevligt. Ville visa att jag var en bra tjej, att jag skulle ta väl hand om han och hans barn. Men så äntligen kom dagen då vi skulle flytta in. Det var kaos, alla hans möbler hade stått i ett skjul. Ingen av oss hade haft våra egna möbler på ett bra tag eftersom jag bodde hos min mormor och han och hans barn på ett hotellrum. Så ingen av oss visste vad som låg i dessa lådor. Det tog lång tid att få vårt hem att se ut som ett hem. Många lådor gick vi igenom. Det mesta var hans möbler och till en början fick jag acceptera att bo med hans möbler som han hade haft med barnens mamma. Men jag trivdes inte med detta riktigt. Att vi alla ständigt skulle bli påminda om henne kändes inte bra för mig. Det sista jag ville höra var “Kommer du ihåg pappa, när du och mamma köpte denna” eller “Den köpte vi efter att vårt hus brunnit upp”. Det gjorde ont att höra detta, för nu fanns ju jag. Jag drömde om hur barnen skulle säga “Kommer du ihåg när du och Tina köpte den pappa”.

Hans barn accepterade mig ganska snabbt. Dom nästan hoppade på mig redan första dagen. Vad mer kan man önska än en ny fin mamma när man inte har någon, och speciellt när man ser sin pappa så lycklig. Jag har själv växt upp med en styvmamma och jag skulle aldrig låta hans barn få växa upp med den barndom som jag fick. Jag skulle bli deras nya supermamma. Jag skulle visa dom att till mig kunde dom komma om dom behövde en mamama att prata med. Sonen va väldigt avvaktande och vi förstod att detta nog mest betydde att han var rädd för att förlora ännu en kvinna i hans liv.

En riktig varm vårdag kom min blivande svärfar från Uppsala och hälsade på. Jag stod ute i trädgården och hängde upp tvätt när han dök upp bakom min rygg. Jag var riktigt nervös för han visste inte om att jag bodde i huset tillsammans med hans son och hans barnbarn. Under dagen fick han veta vem jag var… Hans barnbarns nya mamma och hans sons nya flickvän och jag var livrädd när han med sin officerare röst började berätta för mig att detta inte var nån lek. Att jag inte kunde komma här och leka mamma och sen försvinna när jag skulle förstå att detta inte skulle bli lätt. Jag lovade att jag skulle ta väl hand om min nya familj.

Fortsättning följer…