Hur skulle livet sett ut utan dig Älskling!

Jag är så glad över att jag funnit dig och att jag nu är din fru. För er som inte vet så var det inte meningen att jag skulle träffa min man. Jag hade precis blivit singel och min väninna hade varit singel ett bra tag. Så vi bestämde oss för att gå ut på nätet och ragga upp en schysst karl till henne. Jag gick då in på något som hette, eller heter Tastycat.se och där låg alla top 10 killar och tjejer. Det var då jag såg honom på plats nummer 1, *trumvirvel* … Mr U.

Min vän och jag skrev och frågade vart han kom ifrån och undrade om han verkligen va 38. Det jag inte tänkte på va att vi skrev från mitt konto, och självklart skulle han tro att det va JAG som undrade. Och om jag skall erkänna så la jag till texten “Shit vad snygg” utan att min vän visste om det… haha.

Det tog inte alls lång tid innan jag hade ett telefonnummer till hans mobil och han ville att jag skulle kontakta honom direkt. Rak på sak med andra ord. Så jag tog mig i kragen och ringde upp, tuff som man är.. haha. Typiskt nog var han upptagen precis när jag ringde så vi bestämde att vi skulle höras lite senare på kvällen.

Det hela slutade med ett fyra timmars samtal…. PÅ MOBIL. Den räkningen den månaden var inget att leka med kan jag be om att få tala om. Våra samtal blev fler och fler och längre och längre och djupare och djupare. Vi hade så mycket gemensamt och när han berättade för mig att hans barns mamma hade gått bort så kunde jag inte hålla mig längre. Jag kunde känna igen mig i barnen och mina tårar kunde inte hållas inne längre. Jag grät över någon jag inte kände och dessutom i telefon.

För var dag som gick så blev jag allt mer kär i personen i andra sidan luren och han i mig. En dag kom det ett fång med blommor till mig och med ett kort på där det bara stod “OM”. När vi pratades vid per telefon så pratade vi alltid om “Tänk om”, “Om det nu blir du och jag” eller “Om vi vill” osv. Dessa orden “om” ville vi nog skulle få bli “Det är” så fort som möjligt, så han bokade en tågbiljett ner till MALMÖ. Jag vågade inte berätta för mina släktingar om hans ålder så det började med att han va 35 ena dagen, sen var han 36 och den dagen då jag skulle möta honom på T-centralen så blev han 38. Jag var super nervös när jag satt på bussen på väg till centralen för att möta upp denne man jag va så sjukt förälskad i. Hans blick han gav mig när vi sågs kommer jag aldrig glömma. Den sa “Hej snygging, vad glad jag är att se dig” Jag vågade knappt titta honom i ögonen för den jag hade förälskat mig i var så mycket mer än vad jag hade väntat mig.

Hela vägen mot Elite hotell vägrade jag att se honom i ögonen. Jag kände mig lite som en slampa när vi kom in på hotellet och han checkade in. När han öppnade dörren till hotellrummet och jag såg att det var inget vanligt hotellrum utan en minisvit höll jag på att svimma. Jag hade då aldrig sett en svit innan. Jag, en helt vanlig tjej uppvuxen på Rosengård i Malmö med sin mormor. Vad visste jag om det lilla lyxiga livet… NADA – INGENTING!

Den dagen var nog en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv, och vi skall inte tala om natten! Men det väljer jag att inte prata om, min lilla hemlighet. Men att få vakna upp med champagnefrukost är inget jag var van vid. Han fick mig verkligen att känna mig som hans lilla prinsessa och jag njöt varenda minut kan jag lova, tills hans tåg skulle tillbaka mot Uddevalla. Han lämnade en present, Dali Lamas bok “Lycka! En handbok i konsten att leve” hette den och i boken hade han lagt ett visitkort med ett litet sött meddelande.

Jag skuttade in genom dörren hem till min mormor och kunde inte låta bli att berätta om hur jävla lycklig jag var. Mormor blev glad för min skull. Äntligen skulle jag få ett liv som skulle betyda något och inte bara bli behandlad som SMUTS eller SKIT. Mitt liv skulle förändras och jag var redo för detta.

Drygt en vecka efter hans besök i Malmö var det min tur att resa mot Uddevalla. Jag köpte en tågbiljett till mig och Bella och vi var på väg mot vår nya familj.

Vår låt:

Fortsättning följer…